Sitter på sjukan nu. De blev helt fel igår och alla skyller på oss. Men vill samtidigt försvara dom som gjorde det för de är mina vänner, vissa av dom iaf. Hatar den här känslan och samtidigt som jag har sinne måste jag lugna ner andra som är ännu argare.. åh de är ba knas asså. Sommaren skulle ju vara om mig och bara positiva saker men de är så jävla svårt när vad man än gör så blir alla arga och skyller på en även om de inte ens var jag.

De går fan inte att ha kul en hel kväll utan att den helt plötsligt ska bli förstörd på något sätt.

Skriver sen, har kul:)

Sovit... å sovit... å drömt... å sovit lite mer. Drömde om pekka.. igen. Saknar honom.. känner mig helt borta utan honom.. och speciellt när jag vet de mesta av sanningen.. men jag tänker inte avslöja sanningen helt, jag ska tänka efter.. måste få svar på några frågor först... sen kan jag berätta för alla hur det ligger till. Folk tror säkert att jag är blind av kärleken och att jag är dum som inte lyssnar på polisen eller mamma och pappa, men vissa tycker även de är lika fel att jag inte lyssnar helt på pekka men så här är det om jag har varit otydlig innan, jag har lyssnat, hört mig för, tagit in fakta, tänkt igenom och fått fram de som är mest troligt. Dock så älskar jag ju pekka och lyssnar jag hela tiden på honom för han vet hur jobbigt det är för mig just nu.. han förstår mina föräldrars oro och han försöker göra det bästa av situationen. Han vet att jag kan börja tro på polisen mer än han, han vet att jag är förvirrad och mår dåligt, så han försöken få fram bevis och förklara. INTE tvinga mig tro på något av de han säger, han säger inte att annars älskar jag dig inte eller tvärt om. Han säger att han tänker kämpa för mig och för att få fram sanningen. För bådas skull. De är just DET som får mig att ens lyssna på honom, han försöker inte lura mig in i något.. inte få mig att tro något om någon annan eller så. Han gör så gott han kan. Jag gör så gott som jag kan. Mamma och pappa gör så gott dom kan men jag tycker bara dom överdriver i allt. Dom sa att anledningen till att han måste gå om ett år var för att han rökte på... nej, nej och nej. Och jag har typ kommit till en punkt där.. jag bryr mig knappt om allt som har varit.. bara om framtiden. För jag vill så hemskt gärna kunna stå med han mitt på samhället utan att nån ska ens tycka det är konstigt. Spelar ingen roll hur vi kommer dit, bara vi står där en dag. Jag lyssnar på allt och alla som kommer med anledningar och för dom som inte tror det kan jag ju säga att eran teori tror jag minst på. Dom som har tålamod och kan lixom ta det lugnt och sakta men säkert informera mig om det samtidigt som dom har respekt för mig och alla andra som är inblandade, däremot dom som nästan vill kväva mig med ett å samma skyll och blir arg bara för att jag säger okej, dom lägger jag märke på att de är nått fel med. Jag lyssnar och lägger märke till ALLT med personen som säger det och hur den beter sig, om de är trovärdigt eller ej. Jag vet att de va narkotika i stugan men isf måste de ha varit nå gammalt från pekkas jacka för igår sa jag till honom att vi inte hade analyserat om de va de eller inte och att om vi skickar de på analys kanske han blir polisanmäld (vilket jag trodde) och då sa han att han vet att de inte va knark som han hade tagit med me flit så vi fick skicka det på analys oavsett konsekvenserna för han va helt säker på det. Men sen idag fick vi veta att dom redan hade skickat de på analys och de va det jag trodde, men nu är de ju bara att försöka bevisa att han är oskyldig och inte beroende genom att ta hjälp för att bevisa att någon annan har lagt dit de eller att de är gammalt är bara svårt och klurigt + slöseri med tid. Jag gillar att han tar hjälp för då får jag ju också bekräftat att han inte håller på med det igen och att han verkligen säger sanningen. Tror aldrig han skulle ens kämpa för de här om han visste att han skulle åka dit eller iaf att han va skyldig, han hade ju ba kunna säga samma dag att han inte hade nå känslor för mig och smitit undan utan att ha sos, pärlan eller något sånt efter sig. Men eftersom han verkligen kämpar och vill ta sig fram så snabbt som möjligt så vet jag iallafall att han älskar mig och kämpar för mig, jag gör samma sak och beroende eller inte så kommer vi klara de här så vi kan va tillsammans och veta att han är helt drogfri. Mitt mål är att få tillbaka honom innan sommarens slut. Jag vill att pärlan ska ta tag i de ännu mera eller sos. Det handlar lixom inte bara om att han ska sluta, de handlar om hela min familj och hans. Visst de är ju han de handlar om mest och de är bra att dom tänker mer på honom än någon annan för de är ju han som har varit inblandad i droger, men som hans flickvän vill jag kunna vara där och krama han när de är kämpigt... de känns som ett handikapp att inte kunna göra något annat än att vänta. Pekka vet ju också att om han skulle fortsätta med droger eller om de skulle visa sig att han tar droger i sommar så hade det varit helt kört för oss. Då hade jag slutat kämpa och slutat tro. Lagt av helt och bara gått iväg. Hade inte velat det men hela jag hade sagt ifrån och alla runt mig också. Det hade lixom varit som att springa in i en tegelvägg men tror det finns guld på andra sidan, hoppet dör, kroppen orkar inte och de känns bara hopplöst att försöka igen. Men nu så försöker jag verkligen för hans skull, jag stiger upp för att kunna kämpa för honom och lägger mig sedan för att kunna vila tills dagen därpå när jag måste göra samma sak igen. Haha trodde jag skulle skriva nå litet och kort som vanligt men nejdå^^ idag ska jag duscha, äta sen ut på bio faktiskt! Ska bli kul att fara med frida:)

Det är inte så att jag inte tror dom. Jag tror dom men tror ändå det finns mer saker bakom de. Tror lite av det är ett missförstånd, och resten misstag. Tror de finns något som vi inte har fått reda på än, eller iaf någon av oss kommer få veta något som förändrar allt. Eller att någon av oss bara inser att nån annan har rätt. Jag tror på båda men samtidigt så vill jag inte ens höra något om de som var. De är inte för att jag tror pekka ljuger för mig, nä men för att jag blir sårad varje gång jag hör de, det tar sån energi och jag tror jag har listat ut de. De är iaf de jag skulle tro mest. Dock så tänker jag inte skriva vad jag tror här ikväll. Den ena sidan skriker på mig att den jag älskar ljuger och att dom har nog med bevis för att trycka ner mig till grunden, den andra säger att han är helt oskyldig och att han aldrig ljugit eller gjort något dumt. JAG VET, inte upp till 100% men nära nog. Han har gjort massor med fel, de vet han själv och nej dom har faktiskt inte nog med bevis + så ljuger han inte. Han är en fin kille. Tro mig och om ni inte tror mig så fråga mina närmaste vänner och svaret du får är att han gör mig till den lyckligaste av alla tjejer på jorden. Han är en riktig fin kille, önskar bara jag hade kommit in i hans liv tidigare och tagit bort allt de dåliga vi får lida av idag. De önskar nog han också.. jag vill alltid finnas för den här killen och om ni inte har fattat de så läs allt de senaste jag har skrivit, tack. Jag vill bara att dom ska sätta igång med hans "hjälp" och sen är de över. Allt om de är över och vi behöver aldrig mer prata om de. Det känns som att mamma och pappas sida har börja seriöst skrika att jag måste tro dom. Jag förstår dom HELT när dom agerar och gör som dom gör, bara dom låter oss få bli tillsammans igen så är de bra. Vill dock inte att dom ska komma med en massa historier om vad som har drabbat andra av droger, jag mår ju inte bättre av de och sist mamma va in och ville prata med mig blev hon arg och höjde rösten vara för att jag inte ville till polisen och se narkotikan och för att jag inte tror henne helt. Just nu lever jag nästan i en bubbla, men bara de att jag vet hur man spräcker den. Måste bara vänta ett tag så jag är 100% säker på allt och så jag inte gör ett enda misstag. Men i min bubbla finns även mina vänner. Hade mina barns pojkvän/flickvän hållt på med droger asså jag hade ju exploderat på allt och alla å typ låst in dom helt. Så jag förstår dom, jag vill bara inte att dom ska nämna det varje gång jag öppnar dörren eller min mun, min hjärna behöver vila för det gör den inte längre på nätterna. Vill kunna ha kul i sommar också, men de känns som att dom försöker stoppa det. Jag vet hur hemskt allt är, jag är ju med om det nu men det skulle aldrig falla i mig att ta droger, aldrig, och de hoppas jag att dom vet..

Var nyss på pärlan och för dom som inte vet va de är men de är där man för hjälp med narkotika problem.. HATAR att vara där... kändes inte trevligt. Men en sak blev jag förvirrad av.. mamma och pappa sa något nytt och de va att de van rökte va grönt... de som låg i sängen va typ brunt eller svart.. mörkt iaf och dom sa att dom hade samlat ihop de som låg i sängen men de va ju konstigt för vi borstade ner de på golvet? Jag fattar absolut ingenting och dom sa att till och med en narkotika polis hade sagt de va marijuana medans hon på pärlan sa de va hasch och de är jävulsk stor skillnad mellan de... hon sa att man ser skillnad på de.. och jag börjar undra om dom typ tog gräs från där vi sovde för vi låg ju ute på gräset tidigare.. lixom de är heeelt omöjligt att de var marijuana. Iallafall som pekka medvetet rökte. De kan ju även ha varit nån inne hos honom och råka blanda tobak med hasch.. jag vet inte de är massor som brukar vara hos han på helgerna, även när han inte är där. Dom tror typ att jag tycker de är okej med droger... jag får fan sinne, jag klarar knappt av att prata om de. Jag börjar må illa varje gång och jag VET att min kille inte är beroende för när jag träffade honom hade han en period då han hade jätte mycket ångest fast han viste inte varför. Och dom visade mig ett diagram när jag var på pärlan. Då var de efter ett tag (just när man slutar) sjunker thc värdet och ångesten åkar och så, efter två veckor krockar kurvorna och sen går ångesten ner. Sen är de bara att se till så att man inte faller tillbaka. Men jag känner ju igen hur han mådde med de dära juuust då jag hade träffat han men de va ju jätte länge sen och innan vi blev tillsammans. Så jag tycker de betyder att han är helt drogfri. + så tog han ju pissprov veckan efter dom sa att van hade gjort de men allt va ju negativt och visade att han inte hade gjort något.. varför lyssnar ingen. Asså han är inte beroende av det... och då får jag sinne för ingen lyssnar. Jag suger på att prata med hade dom kunna läsa allt de här och fatta att.. deras bevis inte räcker så hade det varit ännu bättre. Jag vill ha nån att tro på och just nu tror jag MEST på pekka, nånting knas måste de ju ha varit hos oss men vet bara inte vad..

Har gråtit idag. Massor. Men även skrattat lite, dock så var det åt mig själv för efter varje gång jag blir ledsen bli jag antingen jätte trött eller arg! Eller haha oftast iallafall. Nu blev jag grymt jävla arg. På allt och alla. Hade lätt kunna slå någon men jag höll mig... är så arg för att dom håller mig borta från killen jag älskar. Visst jag tycker de är samtidigt smart för då får ju alla veta att han inte har ett beroende. Men de är bara de att jag blir så arg att man måste koppla nån till soc för att dom ska tro en. Orden från ens egen mun lyssnar ju ingen på nä. Vill vara med honom. Vill lägga mig i hans famn på kvällen och känna hur han håller om mig hur jag än vänder eller vrider mig. Vill känna hans värme på natten och vill vakna tidigt på morgonen av att han vill stiga upp och äta eller bara klä på sig och gå ut. Jag vill kunna vakna upp mitt i natten och inte ens behöva men kommer ändå göra det, bara se mig omkring och se att han ligger där, kvar brevid mig. Har hänt då och då att jag vaknar ur en mardröm mitt i natten och kollar mig runt, tyvärr så har han inte varit där på ett tag nu... så jag drömmer mer och mer mardrömmar. Det är riktigt konstigt faktiskt, inatt drömde jag att jag blev slagen igen fast mycket värre den här gången. Och att de bara va en dröm den här gången också. Men dom är så verkliga.. så jag vaknar och förväntar mig att de ska finnas en kille där som ska kunna försvara mig och hålla om mig tills allt de onda är borta. Men de är de ju inte nu längre. Har också en rädsla för att han ska hitta en ny.. eller iaf att nån ska börja flörta med honom.. men den rädslan antar jag väll att alla har.. eller ja iaf jag... men skulle det hända, nån gång, så skulle jag hänga bruden upp å ner och klippt upp... eller kan man anmäla de jag skriver? För de vore kanske inte bra att skriva exakt vad som skulle hända isf. Men jag badar i hennes blod iaf och skaffar mig en bläckfisk som får leva i hennes blod och om de yar slut så fyller jag bara på med hennes familjs, till slut så kommer ingen veta vem hon ens var. Haha nä mina tankar spårar ju!^^ skojar bara! Emh.......... iaf! Mina vänner säger att vi är som Romeo och Julia om jag inte har nämt de tidigare. Förbjuden kärlek.. men jag får då skriva här iallafall. Så om du läser de här pekka.. så ska du veta att jag älskar dig joakim Wiklund och allt är helt sant de jag skriver om dig.. hoppas du läser de.. ?tittade igenom min kamera idag och hittade bilder ifrån stugan. Orkade bara inte föra över bilderna riktigt än.. saknar den dära stunden riktigt mycket! Vi tog kort på varandra i smyg.. eller försökte iaf hoho gulligt^^ men vågar inte lägga ut nån av dom bilderna typ.

Vet intr vad jag ska göra idag... blir väll att ringa frida å höra vad som händer. Jag vill på ett sätt vara ensam.. bara tänka å så, men samtidigt vill jag vara med typ 100 personer å få sommarn att gå fort.. känner mig borta, inte bara vilsen just nu. Om jag fick ändra på situationen hade det varit heeeelt tvärt om. Hellre att jag inte får vara hemma än att inte få va med killen jag älskar. Ger då aldrig upp. Har väldigt ont i magen igen, hade det igår på natten också. Känns inte som att någon ser hur dåligt jag mår. Måste jag skrika ut de? Nä de tänker jag iaf inte göra. Mamma och pappas bestraffning är att jag inte säger hur jag mår eller känner, inte för att jag direkt vill säga det till dom just nu. Det fina med jag och pekka är att vi behöver inte säga hur vi mår, inte skriva det eller ge några stora tecken på de, vi kan allt om varandra och märker hur vi andas, hur man rör sig, hur vi tittar på varandra och hur vi ens pratat och ändras nånting av de så lägger vi märke till det. Han vet nästan att jag mår dåligt innan jag själv vet de. Han förstår mig, bättre än någon annan. Sommaren är ett max sen ska jag ligga vid hans sida dag som natt igen. Han är ju min värld och jag lovar och svär att hör jag ens ordet narkotika i fel sammanhang så låser jag in honom och............ ja ska inte ens skriva vad jag gör med personen som kommer in genom dörren nästa gång. Kommer fan va på min vakt hela jävla tiden. Tror dock inte ens att någon av oss kommer vilja prata om det på ett tag... de kommer nog bara vara pussar och kramar när vi ses, å kanske lite tårar också. Knappt nå prat alls. Det har inte gått ens en vecka av sommarlovet och de jag längtar mest av är inte bilklubben, inte alla prylar jag ska shoppa, inte helgen i lyksele, inte ens att fara till marbella med Frida kommer vara högsta punkten på min lista. Att träffa pekka... att få umgås med honom... känna att allt är rätt och bra igen.. känna mig sedd och få vara med killen som jag är galet kär i, saken är den att jag älskar även att få han att må bra. Inte bara att han ska krama mig, köpa choklad och göra mig lycklig. Att få se när han mår bra eller när han känner sig älskad är nog bland de bästa. Hans leende är ju de finaste och jag älskar allt med den här killen. Hela han är ju fan perfekt! Kan inte komma på en enda sak som jag skulle vilja ändra på hos honom... eller jo hans diskbråck hade jag gärna tagit bort. Resten bryr jag mig inte om, han är sig själv med mig och de märker man. Har aldrig hört någon säga att pekka har börja må dåligare sen han blev tillsammans med dig, var vän med han innan vi blev tillsammans men visst han kanske inte har varit med så mycket annat folk dom 3 senaste månaderna (absolut inte jag heller) men nu i sommar har han ju tid att ta igen allt de! Sen är han min och bara min. Hade han börja bete sig annorlunda när vi blev tillsammans och typ må dåligt så hade jag ju frågat vad problemet var och om det vore bättre om vi bara var vänner, visst de hade krossat mig heeeelt men om han hade mått bättre av de så hade jag inte haft nå val. Han kanske har förändrats lite under tiden vi har varit tillsammans.. nu när jag tänker efter men haha dock inte på ett dåligt sätt! Känns som att han tar mer ansvar nu, för de han har gjort och han försöker rätta till det så mycket han bara kan och har möjlighet till. Är faktiskt stolt över honom. Är glad att han är min drömprins, han kommer alltid vara de och har nog alltid varit de. Tidigare hade jag en lista med över typ 150 saker som jag hade tänkt göra i sommar som jag sedan hade tänkt lägga upp här och kryssa för en efter en men har ju gjort om den lite