Sovde i samma säng som jag och pekka alltid gjorde.. hålla mig från tårar är nästan omöjligt men har inte fällt en tår än. Allt de här får mig att inse vad jag inte har just nu.. jag vill ha ett datum, ett datum där jag får träffa honom igen. Bryr mig inte om det är om 4 veckor eller 4 månader, bara jag har ett datum att se fram emot. Hellre längtar jag än att ligga å bara sörja tiden som redan gått. Jag glider ifrån alla mina vänner.. de har jag märkt.. inte kul alls men de är varken jag som skriver till dom eller tvärt om. Det är som att jag har dött. Nästa vecka far jag iallafall utomlands med Frida, det kommer bli så himla skönt. Fara ifrån allt, men samtidigt så ju längre bort jag är från honom ju jobbigare det är. Vaknade flera miljoner gånger och trodde att pekka skulle ligga här. Men nej, nej de gjorde han aldrig. Kan inte fatta hur en person kan betyda så mycket för en annan. Lixom vi har varit tillsammans i 3 månader, under den tiden har jag förändrats och blivit en helt annan och mycket positivare och bättre person och nu när jag förlorar honom.. är jag värre än förut.. jag vet helt enkelt inte vad jag ska ta mig till.. allt kan förändras men just nu vill jag bara att allt ska vara som de var.