Hjälper det något om jag frågar efter hjälp? Eller börjar alla ändå skylla på mig? Jag kan inte beskriva hur jobbigt de är.. står i en avgrund och så få lyssnar. Kan inte någon säga sanningen? Jag vet att alla ljuger en liten del men asså jag... jag vill höra av en person heeela sanningen. Från dag 1 och till den sista. Jag kan inte sova... jag kan knappt prata.. kan absolut inte tänka klart.. bara en sak är säkert och de är mina känslor. Dom är 100% sanna och vem som helst kan fråga om dom. Va andra tycker och tänker är inget jag nånsin kommer få reda på och just nu kan jag bara vänta... vänta... vänta... och vänta... Jag kan bara vänta och hoppas på bättre tider. Det är inte över och tack gode gud för det! Det är bara lång och plågsam tid för alla nu och det kommer ta jätte lång tid. Men de är de värt..

Nej.. de får inte va sant.... allvarligt? Tror ni de? Nä... sluta.. ni förstör mig... och den jag älskar... mer än er dessutom... pallar inte, klarar de inte. Är de här slutet? Nä långt ifrån.. de är ju bara början. Har min ängel ändå, djupt inom mig och än är han inte redo att flyga hem. Slut