Känns konstigt helt plötsligt... känns som att allt kommer lösa sig! Men samtidigt har jag de här stora hålet i magen för att jag saknar honom så mycket... vill skratta, gråta och spy samtidigt.. vet dock inte vad av dom jag ska göra. Kan inte skratta för då känner jag mig bara dum och korkad för jag har inget att skratta åt alls just nu.. kan inte gråta längre för mina tårkanaler har typ torkat ut.. nä men all hopp håller även in tårarna! Sen så spy vill jag inte för de är sä jävla äckligt och obehagligt:S älskar han så sjukt mycket.. önskar ändä bara att han visste hur mycket... saknar vi kunde ligga uppe hela natten och prata om vad som helst. Saknar att få lägga armarna runt honom och bara slappna av. Han är som en medicin för mig, han får mig lugn och uppspelt på samma gång. Att blunda och bara tänka att allt är en dröm är en sak slm jag har gjort flera gånger nu men varje gång jag öppnar dom är jag tillbaka dit jag aldrig ville hamna. Tycker det är så sjukt och så jobbigt. Oftast vill jag bara springa iväg mem samtidigt så springer jag så vänder jag kanske aldrig om igen. Det gäller att kämpa. Aldrig ge upp. Han är mitt mål och jag är en tävligsmänniska upp till 100%. Ger mig aldrig förrän jag har honom.