Jag har haft den absolut bästa helgen i heeeela mitt liv. Vaknade upp och min älskling som jag har saknat så jävulskt mycket ligger bredvid mig... jag kunde verkligen inte tro det. Jag höll för ögonen ett bra tag och ville typ slå mig själv för att se om det var en dröm men som tur så var det ju inte det. Kan knappt fatta än att det hände. Mamma trodde att jag skulle bli jätte sur för att hon lura mig och sa att på söndag får jag vara med honom men han låg bredvid mig i fredags. Jag är inte sur, arg eller besviken alls, jag menar asså han kom tidigare och hur mycket har inte mamma kämpat för oss. Jag älskar min mamma och kommer alltid att göra det, hon är min förebild och jag ser verkligen upp till henne nu. Jag har nog aldrig njutit så mycket av en helg som just denna. Jag verkligen tänkte på varje sekund och om jag fick välja hade jag inte gjort om något alls faktiskt. Vi ät en massa choklad, jag fick massage i massor och ännu mera kyssar. Första kvällen hade jag verkligen roligt, vi hade typ "natthumor" och jag skrattade mig nästan till döds ett tag! Men sen mitt i allt när filmen hade tagit slut så började jag tänka tillbaks på allt som har hänt och hur jävla dåligt jag mått bara för en vecka sedan och alla hemska drömmar, dom som får mig att vilja va vaken hela natten bara för att få undvika dom. Så helt plötsligt började jag gråta... han höll om mig och jag började få skuldkänslor att jag bara helt plötsligt började gråta så jag vet inte hur många gånger jag sa förlåt men det blev ganska många gånger i slutet. Han kramade mig och sa att det är okej att gråta och att jag inte skulle be om ursäkt för något sånt. Åh... asså shit va jag älskar honom... han är min ängel. När jag vakna märkte jag också att jag typ låg på något och att de va en ask.. jag ville inte öppna den.. eller rättare sagt så vågade jag inte.. jag fattade inte att något av de här hade hänt ens.. men när jag öppnade asken så får jag se världens finaste present.. jag man kan inte ha gjort det bättre än vad han gjorde! Det är ett halsband med en ängel och på ängeln står det joakim. Jag verkligen älskar den. Vill bara vakna upp imorgon och få vara med honom! Men först måste jag ta mig igenom skolans långa timmar för nu är det dags igen... aja nu har jag ju fått tillbaka pekka så jag överlever ju. Jag verkligen njöt av varje kyss jag fick, oavsett om dom bara var snabba eller nånting vi väckte varandra med, jag tänkte på varje lika mycket. Jag kanske låter mesig eller typ galen på något sätt men jag skojar inte om att det kändes som att jag svävade på moln väldigt många gånger. Oavsett om det bara var 3 dagar vi fick vara med varandra så var det den bästa tiden på hela sommaren. Jag hade typ glömt bort hur det kändes att skratta så mycket, det skulle knappt förvåna mig om jag har magrutor nu efter hur mycket jag har fått skratta. Han lagade mat åt oss idag och sen såg vi på film eller.. vi kanske sovde mer än såg på film hehe^^ jag har aldrig varit så trött i mitt liv som just ihelgen, det är som att i fredags så typ sprang all min energi runt i kroppen och nu måste jag sova typ hela tiden. De längsta vi var uppe var igår till kanske 2 tiden och jag höll på att somna flera gånger innan det. Jag har typ dränkt hela mitt rum med hans parfym hehe:D aja vill sova nu så puss hejdå.

Igår när jag gick och la mig hade jag världens konstigaste känsla. Kan ni tänka er att vakna upp och helt plötsligt är allt bra igen, allt de ni har kämpat för har äntligen lönat sig. Jag var tvungen att blunda en extra gång för att tro de, jag kunde inte gråta men jag sa "nu får de inte va en dröm" åsså sen kröp jag ihop i en famn som jag har gråtit för att han är borta. Allt är över nu, nu är han här. Jag klarade mig och även han så... nu ligger jag i min pekkas famn. Tänker aldrig släppa taget. Jag är lycklig nu. Hejdå.

Jag.. vänta här...

Okej mötet har ju varit nu... men jag får fortfarande inget resultat eller svar på allt de här!?

Jag är ganska så nervös just nu men helt ärligt så är jag mer hungrig ändå. Jag vågar inte tro att jag får träffa honom ikväll för jag vill inte bli sårad men jag kan ändå inte få bort tanken ur skallen. Jag tror inte pappa kommer skrika ut "jaaaa självklart ska ni få vara med varandra" men jag hoppas han iallafall kan tillåta det. Vi har gjort allt vi kan och de vore bara pissigt gjort av dom om dom tvingar oss att vänta tills skolan börjar, då vill jag ju vara redan glad och mer fokuserad på skolan istället för att lixom gå runt och bara vänta på att dagen ska ta slut och vänta på att jag kanske får träffa pekka igen. Jag vill kunna fokusera på skolan men dom gör ju tydligen hur fan dom vill och helt ärligt så håll käften är inte så svårt att säga om det behövs.

Gaaah har inte haft nå internet så har inte kunna skriva:( men just nu är jag hos frida och vi lyssnar på musik å sånt:) på onsdag ska mamma, pappa, pekka och hans mamma prata med sos. Hoppas det händer nå bra av det! Jag vågar inte tänka något om det. Har jag för höga förhoppningar kommer jag gråta mig till sömns igen i flera veckor men ändå så vill jag tro att det blir mycket bättre efter det. Jag älskar han så mycket och jag har drömt om den stunden då vi får kramas igen så länge nu och jag vill att de ska va innan skolan börjar igen de händer.

Sista natten här sen är det att bara invänta att skolan ska börja.. även att pekka ska komma tillbaka. Jag litar verkligen på mamma när hon säger att hon kan fixa de här. Hon är min förälder också så hon har ju även en åsikt som borde höras. Jag orkar knappt skriva nu.. jag är trött och jag vet inte riktigt hur eller vad jag ska skriva. För den som vill kan ju följa eller kolla på min instagram! Majaeriksson1
men godnatt nu.

Vet inte vad jag ska ta mig till... vill ha pekka.. fast jag får inte. Inte ens en minut går utan att jag tänker på honom. Det jag skriver här är som en dagbok ju och precis det jag tänker på. Hela sommaren har det bara stått om pekka. Min joakim. Jag hoppas verkligen att vi hinner ha några dagar av sommarlovet tillsammans iallafall. Det vore så drygt att bara kunna träffa varandra på helgerna. Jag tycker han har fått kämpa nog nu för mig, jag vrt att han aldrig tänker ge upp men även dom som gör dom snällaste sakerna och det som är bäst för alla kan bli sliten och verkligen när vi inte ens fått nå resultat av det (än). Det vore så hemskt för båda måste koncentrera oss på skolan samtidigt som dom lixom har släppt oss lösa så från början kommer vi nog inte göra något annat än att stirra varandra i ögonen, kramas och kyssas så skolan kommer inte gå före just då. Jag kommer verkligen försöka göra betygen så höga som möjligt i år men inte förrän jag får vara med pekka igen. Jag kan inte koncentrera mig om allt de dåliga ska hänga över mig som nån jäkla slöja. Jag vill hellre skratta och va glad. Han har gjort allt han kan. Dom på sos säger att han har skött sig jätte bra och att han inte är beroende så varför hålla oss isär? ... den frågan ställer jag mig ofta. Varje gång jag pratar i telefon med pekka blir jag oftast ganska tyst, vet inte riktigt varför men jag njuter av hans röst. Jag blundar och låtsas som att han är här bredvid mig, som att han inte är så långt bort, som att han KAN vara här. Sen så blir lixom min hjärna helt blank, när jag skriver eller tänker i vanliga fall så surrar det runt en massa som även blir jobbigt efter ett tag men van får faktiskt allt att bli tyst och stilla. Som att tiden flyger iväg och som att jag helt borta ibland. Jag försöker verkligen få igång en diskussion och prata så mycket som möjligt men han får iväg alla tankar, han får mig lugn och avslappnad, helt enkel och till 100% mig själv. Saknar hur han skämtar med mig lite och får mig att le så galet mycket. Åh hans kramar.. så varma.. tror faktiskt inte man kan sakna någon mer än vad jag saknar honom och de har jag nog sagt 10000 gånger nu.