Att vara sig själv är svårt när en halva är borta. Att vara som jag var innan jag fick självförtroende vill jag inte, det var aldrig riktigt jag och det var den personen som jag litade på minst och som alltid svek mig. Men det hände en grej, en kväll när jag låg i en mycket bekväm säng faktiskt! Jo jag fick höra dom orden, de meningar och budskap som jag har väntat på hela mitt liv. Efter det har varken smink, kläder, rykten, media eller något sånt spelat nån roll alls. Nu när jag hellre bara lägger mig ner i sängen och lixom räcker fingret åt media på morgonen när jag vaknar utan allt de som skulle likna självförtroende utsmetat i ansiktet. Jag är en envis, lite bossig ibland, ganska random, allmänt trevlig, tankspridd och positiv tjej. Jag har mina udda sidor typ som att jag hellre spenderar en helg på en bilklubb än på en typ manikyr salong, att jag ser hellre en skräckfilm med mycket blod än en drama, att jag gillar när det är mörkt och ibland att vara ensam, att jag kanske ibland gillar att vara brutalt ärlig än att vara snäll men lögnare. Jag gillar inte att bli gämförd med medias tjejer, typ som när nån säger att jag kastar som en tjej. Betyder det då att jag är dålig på att kasta? Betyder det att tjejer är dåliga? Betyder det då att tjejer bara kan göra vissa saker bra? Betyder det då att alla som föds som tjej är bara allmänt ner klassade och får inte göra fel en gång utan att vara en "typisk tjej" ? Jag gillar bilar, choklad, djur, pekka, mina vänner och respekt. Det är den jag är. Det är den jag alltid har varit men inte hittat förrän för ett tag sedan. Tänker aldrig ändra på mig. Inte får någon eller något. Gillar inte någon mig eller mima åsikter eller hur jag ser ut så varsågod att hata mig om du är så omogen! Du tänker och spenderar precis lika mycket tid på mig som om du skulle älska mig bara så du vet. Och till dom som hellre låtsas som att jag inte finns och bara går förbi så visst, jag vill inte stoppa dig för det skulle bara bli jobbigt att försöka nå dina krav. Hellre tar jag också ett slag i ansiktet av min värsta fiende än en kyss av dom/den. Så är det väll för alla.

Mitt i allt så börjar mitt huvud snurra igen. Jag kan inte få den att sluta vars jag än reser, hur än mycket lyx jag får, kommer ändå alltid känna smärtan inuti. Saknar honom så mycket. Snart gråter jag. Vill må bra och kunna njuta av livet under tiden vi är ifrån varandra och jag försöker faktiskt men det går inte. Jag försöker om och om igen men varje gång de roliga slutar så vill jag gråta floder. Kommer klara det men frågan är bara när jag får tillbaka honom och hur dåligt jag måste må tills dess. Kan lugnt säga att får jag inte tillbaka honom innan skolans början så kommer jag ge mamma och pappa ett val. Antingen så godkänner dom att jag får vara med honom och dom kan ringa och fråga vars vi är och vad vi gör när som helst ELLER så får jag väll smita iväg till honom för nog fan kan jag göra det, han är ju killen jag älskar och skulle göra vad som helst för att få tillbaka honom. Säger dom då att vi inte har nog med bevis att han är drogfri så är det ju inte vårat fel. Då är det ju sos som inte tar tag i problemet och gör nog mycket för oss. Dom sa att dom skulle ringa iveckan och att dom skulle få komma å prata mm men nej inte fan har dom gjort det. Blir så jävla arg. Fattar dom inte hur jävla allvarligt det är för oss!? Varför kan han inte bara få fara dit och prata och ta tester? Måste det ta 4 veckor!? Är så less på dom som ska tydligen hjälpa en men istället gör så att man mår sämre. Det har hänt tidigare och det kommer inte direkt som en chock att ingen försöker få allt gjort så snabbt som möjligt. Men snälla nån!? Bara för hans skull eller min skull eller nån av våra familjer.. snälla.

Vill ha 1000 sidovisningar.. har 900... hatar ojämna tal..-.- haha men ska ut å äta glass nu så puss å hej!

Pekkas föräldrar skiljer sig, säljer hans lägenhet i Arvidsjaur. Tycker det är bra att han ska få bo med sina föräldrar ett tag, iallafall medans vi försöker få vara tillsammans igen. Sen till vintern vill jag gärna att han ska ha en lägenhet så jag kan se honom varje dag. Han får väll börja sova hos oss om han inte har en lägenhet för aldrig i livet att jag är utan honom när jag får tillbaka han. Han får sova hos oss på skoldagarna och då sover jag hos han på helgerna. Så måste det bli. Saknar honom så mycket..

Ligger i min säng och målar tånaglarna! Har varit en väldigt rolig dag idag! Köpte nya skor nu ikväll:) är nöjd för dom passar mig verkligen och jag behövde nya... :S sen så har jag hittat en klänning som jag skulle vilja köpa, en "jumpsout" (stavning på de?) Och ett linne! Skulle verkligen vilja köpa dom och vi får ju se om vi har tid så shoppar vi:) är dock solbränd som fan.. inte kul alls...

^^

[Bild]

Ligger just nu i min säng, jätte härligt och fint rum har jag och frida:) kan se havet från balkongen och jag kan knappt vänta tills jag får bada i de! Känns skönt att kunna slappna av, nog för att de är ljud och surr hela riden som inte jag är van vid när jag i vanliga fall hör när det regnar eller nån fågel på natten/kvällen. Jag vill så gärna sola och få färg för är rejält blek... :/ förra gången jag var utomlands så var jag och Frida i Frankrike och när vi hade badat i havet så var mitt hår helt lockigt och stod åt alla håll så det ska bli intressant att se hur det blir nu när jag har längre hår:) av någon anledning har jag typ blivit beroende av hårvård och så, vet inte varför men har man fint hår så behöver man knappt något annat! Enligt mig då da^^ vi var och åt för en timme sedan och de var verkligen fint och kändes jätte lyxigt! Det fattades bara pekka där sen hade det varit helt perfekt:) är helt utmattad av resandet idag, på vägen upp till lägenheten så blev jag jätte yr av hissen och de känns som att jag är ute å flyger igen:S tror jag sover bort de, annars blir de väll att dricka och äta mycket, samt sova ordentligt! Imorgon blir det nog att sola som gäller och jag kommer typ steka sönder! Känner mig duktig som dog med mig allt som jag behöver! Eller ja allt förutom en rakhyvel men den kan jag köpa här istället!