Igår när jag gick och la mig hade jag världens konstigaste känsla. Kan ni tänka er att vakna upp och helt plötsligt är allt bra igen, allt de ni har kämpat för har äntligen lönat sig. Jag var tvungen att blunda en extra gång för att tro de, jag kunde inte gråta men jag sa "nu får de inte va en dröm" åsså sen kröp jag ihop i en famn som jag har gråtit för att han är borta. Allt är över nu, nu är han här. Jag klarade mig och även han så... nu ligger jag i min pekkas famn. Tänker aldrig släppa taget. Jag är lycklig nu. Hejdå.

Jag.. vänta här...