Vet inte vad jag ska ta mig till... vill ha pekka.. fast jag får inte. Inte ens en minut går utan att jag tänker på honom. Det jag skriver här är som en dagbok ju och precis det jag tänker på. Hela sommaren har det bara stått om pekka. Min joakim. Jag hoppas verkligen att vi hinner ha några dagar av sommarlovet tillsammans iallafall. Det vore så drygt att bara kunna träffa varandra på helgerna. Jag tycker han har fått kämpa nog nu för mig, jag vrt att han aldrig tänker ge upp men även dom som gör dom snällaste sakerna och det som är bäst för alla kan bli sliten och verkligen när vi inte ens fått nå resultat av det (än). Det vore så hemskt för båda måste koncentrera oss på skolan samtidigt som dom lixom har släppt oss lösa så från början kommer vi nog inte göra något annat än att stirra varandra i ögonen, kramas och kyssas så skolan kommer inte gå före just då. Jag kommer verkligen försöka göra betygen så höga som möjligt i år men inte förrän jag får vara med pekka igen. Jag kan inte koncentrera mig om allt de dåliga ska hänga över mig som nån jäkla slöja. Jag vill hellre skratta och va glad. Han har gjort allt han kan. Dom på sos säger att han har skött sig jätte bra och att han inte är beroende så varför hålla oss isär? ... den frågan ställer jag mig ofta. Varje gång jag pratar i telefon med pekka blir jag oftast ganska tyst, vet inte riktigt varför men jag njuter av hans röst. Jag blundar och låtsas som att han är här bredvid mig, som att han inte är så långt bort, som att han KAN vara här. Sen så blir lixom min hjärna helt blank, när jag skriver eller tänker i vanliga fall så surrar det runt en massa som även blir jobbigt efter ett tag men van får faktiskt allt att bli tyst och stilla. Som att tiden flyger iväg och som att jag helt borta ibland. Jag försöker verkligen få igång en diskussion och prata så mycket som möjligt men han får iväg alla tankar, han får mig lugn och avslappnad, helt enkel och till 100% mig själv. Saknar hur han skämtar med mig lite och får mig att le så galet mycket. Åh hans kramar.. så varma.. tror faktiskt inte man kan sakna någon mer än vad jag saknar honom och de har jag nog sagt 10000 gånger nu.