Stor i orden men liten på jorden. Det finns många som går runt å säger en massa t.ex att dom ska slå den å den om dom gör något eller säger. Bara synd att de bara är snack och att de aldrig skulle bli något stort av det. Alla gör väl bort sig någongång å säger för mycket men då ska man väl kunna stå för det. Att bara snacka skit hjälper ingen och skrämmer inte heller nån. Däremot något som bara är gulligt är hundvalpen jag träffade ikv, bland de sötaste^^ borde vara olagligt att vara så söt. Och nu kan jag fara å se hunden när jag vill:P känns najs och jag ska uttnyttja den chansen till allt:P

Nu är jag trött och helt klart less. Att de ska bli värre än så här går inte. Det finns folk som sårar utan att veta det, ett aldrig är ett aldrig och man måste bara lära sig att tåla det. + så.. att folk som står dig nära blir plötsligt jävligt sjuka.. det tar hårt. Canser... asså... varför? Varför ska denna sjukdom fara runt bland min familj och vänner? Är det inte nog med att min farfar togs iväg av sjukdom? Nä, nä självklart inte va! Min syrra skulle ju helt klart stå på tur efter det... om det är en sak jag inte pratar nå ofta om så är det Josefin.. önska jag gjorde det men tyvärr så säger det oftast nej i hela min kropp när jag försöker. Ni vet kärleken föräldrarna har till sina barn, speciellt när dom är så dära nyfödda och gulliga^^ aa jo just när mina föräldrars kärlek blev som störst för henne och man trodde att det inte gick att älska någon mer än de dom gjorde så skulle hon bli sjuk. Inte bara lite sjuk heller.. men genom den tiden så växte mina föräldrars kärlek till henne och hon kunde inte ha varit mer älskad. Tänk er att när ni väl har fått er första lilla tjej så ska ni måsta se henne bli sjukare och sjukare. Tillslut så orkade inte min söta ängel. Hon gav upp och fick bli bättre igen men bara inte med oss. Om något är fel så är det alla jävla sjukdomar. Det är egentligen inte så där jätte farligt att prata om min syrra. Kan säga hur hon dog utan att det tar emot för mycket men det är bara det när alla ska beklaga och typ be om ursäkt för något som dom inte har gjort, det är ju bara pinsamt eller.. dumt egentligen lixom jag vet ju att du inte jublar av glädje för att min syrra dog men just det att alla ska säga förlåt för det. Det gör ju inte så att hon kommet tillbaka. Du kanske känner sorg med mig men just att be om ursäkt behöver ingen. Nog om just det, nu är det fler som tydligen ska måsta må dåligt.. blir så trött på alla sjukdomar, när är min tur da? De är ju ba frågan. Men genom allt de här har jag vissa som stannar även fast jag ibland blir jätte sur och jag bara har behövt tänka på familjen eller så. De minsta kan göra mig jätte sur när jag är sårbar men iaf så finns det folk som stannar och älskar dom så sjukt mycket! Jag gör fel steg, misstag och ångrar mig ibland. Det är inte stört, bara 100% mänskligt. Men att stoppa kontakten helt är något som man måste kämpa för och verklig vilja och då låter jag dom bara gå och låtsas som att dom aldrig ens har betytt något så dom slipper kämpa så hårt och få båda sårade i slutet. Aja nu är jag så jävla trött att jag måst sova! Puss å hej^^