Jag har levt i 14 år och varje år har 12 månader, nästan varje år har 365 dagar och alla dygn har 24 timmar. jag har levt i cirka 176 månader och man kan ju säga att mitt liv egentligen började kring 5 års åldern och slutade lixom vara riktigt liten och började växa och få starkare minnen så kan ju säga att jag har levt mer eller mindre i 114 månader, och 8 av dom har jag varit som lyckligast. 114 månader är ju inte så jätte länge när man tänker efter och nu så äre så att jag och min älskade joakim har varit tillsammans i 8 månader. Jag förstår inte hur han har orkat vara med mig så hära länge... helt ärligt lixom.. jag vet att ena sekunden kan jag vara glad och sen sur, jag kan vara as jobbig när jag är riktigt glad men ännu jobbigare när jag är sur. Sen så har jag ganska lätt att må dåligt över småsaker. Det kan säkert vara jobbigt för honom att lyssna på när jag mår dåligt för sånna saker man kanske inte borde för man vill ju inte att den andra ska vara ledsen och speciellt i onödan. Sen så är jag inte längre typen som är ute på kvällarna.. jag är hellre hemma för jag vet att i mitt rum kan jag känna mig ensam med möjligheterna att inte vara det istället för att känna sig lämnad och jag vet alltid att ingen ogillar mig då och att jag kan vara mig själv. Jag har jätte svårt att slappna av helt nuförtiden... måste nog träna på det..:/ iallafall så firar jag och pekka 8 månader och jag är lycklig. Lyckligare än nånsin.