Känslan av att man mår dåligt av tanken på skolan.. och vänner. En sak som får mig på gott humör nu (som inte är joakim) är att jag fick rida för första gången på flera år i lördags och jag kan inte ens beskriva hur glad jag blev! Har längtat så jätte länge efter att få fara till stallet och rida. Min brorsas tjej har ju skaffat häst så de är nog inte sista gången jag rider heller! Men om man nu ska nämna allt de där jobbiga igen så vet jag inte om jag vill sparka alla i ansiktet eller bara lägga mig ner och gråta ibland. Jag orkar snart inte längre och därför håller jag mig borta. Det som kanske sårar lite mer än allt de är just de att ingen ens märker när jag tar avstånd och hellre sitter ensam. Men jag är trött på att jaga folk, slösa tid på dom som aldrig ändå skulle tänka på mig före något annat så nu drar jag gränsen. Jag vill inte bråka med någon. Just därför är det en bra ide att dra sig undan.

Har ni nånsin haft en sån mardröm då ni inte ens kan vakna upp ur den, man är fast och plågad. När man vaknar vet man inte vars man är och är fortfarande jätte rädd. Har en klump i magen också som fan aldrig försvinner så jag kan sova. Mår illa av den och är fortfarande as rädd... jag vill inte väcka joakim igen, han verkar sova så gott. Skönt iallafall att han sovde här just den hära natten.